En skärva av Ljus
Dikter
av
Torbjörn Solén
Till minne av en älskad
Vi vet att du finns
Du tröstar oss med svar
Ditt liv här vi minns
Du jämt hos oss är kvar
I ljuset är ditt hem
Du verkar nu hos Gud
Men frågan är : För vem
är det ett tröstrikt bud?
Vår saknad är förfärligt stor
Det vet
Du mycket väl
Vi älskar Dig, men bort Du for
Nu är du endast själ
Torbjörn
Solén 2003-10-30
Drömmar
Jag kände en svidande tår i natt
Den fuktade tyget på huvudgärden
Min eviga sorg får mig ofta matt
I tårar den dränker den nattliga färden
Till
drömmarnas riken
Ej alltid så granna
Jag längtar och gråter
Vill tro de är sanna
Jag kände en smekande hand i natt
Den strök mig tröstande mjukt över kinden
I drömmen jag tätt vid hans sida satt
Hans
kärlek mig omslöt så varmt i vinden
I denna lycka
Jag helst ville stanna
Men drömmar försvinner,
Vill tro de är sanna
Torbjörn
Solén 2012-01-22
Längtans gråt
Om jag gråter tyngd av längtan
När saknad efter Dig känns allt för svår
Så har jag dock en stor förväntan
Att ljus skall lysa över
mina år
Och trösta mig, när helst jag gråter
För
Gud har gett mig detta bud:
Vi får i KÄRLEK mötas åter!
Det
löftet har jag fått från Gud
Torbjörn Solén 2004
Sorgens Kammare
I bönens kammare
Hör Gud Dig
I sorgens kammare
Ser Gud Mig
I bönens kammare
Lyssnar Gud
I sorgens kammare
Tröstar Gud
I bönens kammare
Stärks Mitt hjärtas tro
I sorgens kammare
Får då Ditt hjärta ro
Torbjörn Solén 2010-01-14.
I Höstens Mörker
Nedstämd
Min uppgift här på jorden
tycks mig alltför svår
Ty dess värde finns det nästan
ingen som förstår
Min längtan är ju
att lyrik få skriva
Men denna tanke vill man
ofta ned få riva
För ger din skaparkraft dig
pengar
inga
Så är ditt skapande
av värde ringa
Torbjörn Solén 2008-11-13
Mörkret
I mörkret kan vi ej se klart
Där finns aldrig någon tröst
Men gryning nalkas och helt snart
Skall Ljuset lysa i vår höst
I mörkrets skugga Han oss låter
se LJUSET, som ger detta bud:
VI FÅR I KÄRLEK MÖTAS ÅTER!
Det löftet har vi fått från Gud.
Torbjörn Solén maj 2009
Brittsommar
Hösten
har kommit, oktober är här
Nu frostfällda, gulnade löv täcker stigen
Men solen har jagat kylan iväg
Vi gläds åt dess värme i Brittsommartiden
På stigen ett grånande par synes vandra
Gungande framåt
med mödosamma steg
De håller så kärt i handen varandra
Gladrynkiga ansikten mot solen ler
Trots åldrade kroppar och knotiga ben
En aura av lycka omkring dem syns lysa
Ännu man anar ett ungdomligt sken
I deras ögon som något tycks hysa
En vishet där glimmar som livet har skapat
I glädje och
sorg under många långa år
En visshet där finns att vad livet har danat
Alltid blir bäst om dess möda är svår
Torbjörn Solén 2010-10-13
Höstens musik
Den ljumma sommarvinden svalnat har,
Och träden har ej
längre löven kvar.
I tusen färger har de fallit ned till marken.
De breder nu sin gula matta ut i parken.
Höstens mörker kommer med sin vinterkyla.
I skogen hör man kanske vargen yla.
Vart tog glädjen vägen? Var finns tröst?
Kan vi finna den i kulen höst?
Så kan vår tanke uti natten strida.
Av dagens gny vill hjärtat lida!
Men musik och sång ger glädjen åter
Och tröst till dem, vars hjärtan gråter.
Fast hörs i mörkret ändå vargen tjuta,
så låt oss icke hindras från att njuta
av
helande musik och vackra sånger,
som ger oss tröst och glädje många gånger!
Torbjörn Solén 2008-11-05
Ljuset skingrar Mörkret
I höstens mörker
föds en längtan
efter solens sken, som ljus och värme ger.
På vintern har vi en förväntan,
att ljus skall skingra mörkret,
så vi ser
allt gott, som ändå runt omkring oss finnes,
men ofta uti tankens mörker glöms.
Då kan vi kanske draga oss till minnes
det budskap, som i advent och julen göms.
För ljusa tankar är vad vi behöver
för
att mota allt vårt mörker bort.
Tänk positivt och ont sköljs över.
Till glädje formas det och allt blir gott.
Torbjörn Solén
2009 - 01 - 08
En skärva av Ljus
Du som alltid allting ser och vet,
Du vet om mitt hjärtas hemlighet.
Mitt liv går sönder,
Jag har blivit som ett sprucket krus.
Jag ber Dig, Herre,
Läk mig med en skärva av Ditt Ljus.
Torbjörn Solén 2012- 09 - 18
Domens Natt
I svårmod jag kastar min klädnad av
Förtvivlans ångest svider i mitt bröst
Slut är nu dagen som Herren gav
Finns då här ingen som kan ge mig tröst?
Jag ångrar mitt liv och allt
ont jag har gjort
Nu mörkret mig slukar och min dag blir natt
Rädd för att möta min allra värsta dom
Jag skakar i själen
och blir så trött och matt
Då ser jag i mörkret ett ljus växa fram
En kärlek som skimrar med bländande sken
Den närmar sig mig med en öppen famn
Guds kärlek mig kramar och Han gör mig ren
Han älskar mig
Som vore jag ett återfunnet lamm
Han för allt ont jag gjort,
Mig kärleksfullt förlåter
I själen läktes all min skuld
Och oron helt försvann
Lyckliggjord i tröstens famn
Jag sitter kvar och gråter
Torbjörn Solén
2012-09-18
I Vinterns Kyla
En vintersaga
Snörik vinter sprider flingor utav gnistrande
kristall,
som glimmar uti solens middagssken.
Nattens hårda
köld i furuskogens vita pelarhall
biter knarrande i mången stock och sten.
Kung Bore är nu klädd i fager vinterskrud,
Och hans långa skägg i frostglans glänser.
Vem vill han nu i dessa dagar ta som brud
utan att passera några gränser?
En liten vacker skogstjärn blygt sig speglar
i sin ytas klara, mörka hinna utav is.
Hon kung Bores kärlekstörst beseglar.
Med vinden skriver de sitt äktenskapsbevis.
Deras älskog
får till sist ett mycket tragiskt slut,
ty kärleksvärmen skapar deras sköna
dotter Vår.
Hon föds och smälter isen, som i tårar flyter ut.
Kung Bore dör, men tjärnens varma modersfamn består.
Torbjörn Solén 2010-01-14
Vårkänning
Med sprakande färger så sköna och klara
vill
Hösten oss lämna, när isen slår till,
Och träden då smyckas av Vinterns tiara
av gnistrande, glänsande frost som sigill.
I solsken dess snövita mantel vill stråla,
när vintern nu klär sig i vackraste dräkt.
I blåvita färger vill Skaparen måla
vår iskalla närhet med Andens fläkt
En isande vind får oss alla att frysa.
Men solljuset värmer och smälter vår is.
I droppande pölar kan istappar lysa,
när Våren nu kommer och ger oss bevis:
Hör drillande grönfink och mesar som kvittrar.
De ackompanjerar högt koltrastens sång.
Nu isflaken gungar i sjöar som glittrar,
För Våren har brutit en vintertid lång.
Torbjörn Solén 2010-02-11
I Vårens Ljus
I vårens tid
Vinterns mörker ger nu vika
för morgonsolens
ljusa glans.
Nu vill solen oss ej svika.
Med värme ger den våren chans.
Den tinar frusna marker.
Den smälter vinterns is.
Den skiner över parker.
Den skingrar himlens dis.
I vårens ljusa tid vi anar
hur frusna hjärtan tina vill.
Med kärleksvärme Ljuset danar
en inre kraft att lita till.
I vårens tid det härligt är
att i naturen vandra
tillsammans med den vi har kär
och njuta av varandra,
och se hur livet föds på nytt
i varje litet strå.
I vårens tid,när mörkret flytt
för skyn
den himmelsblå
I vårens tid små fåglar börjar kvittra.
Från sjön vi
hör en sångsvans sång.
På åkerfälten syns en vårflod glittra,
där tranor dansar dagen
lång.
I vårens tid en blomsterprakt slår ut,
när solen får var knopp att brista.
Den rika blomsterprakten tar dock slut,
men ger en glimt av Himlens gnista.
Torbjörn
Solén 2010-03-03
Ur Evighetens Brunnar
Ur evighetens brunnar
I livets ensamhet
Genom dimensionernas ljus
Kan vi ana
Himlen,
Sanningen,
Det uppenbara,
Fullkomligheten,
Kärleken
Se!
Om du inget ser,
Du ser Gud.
Lyssna!
Om du inget hör,
Du hör Gud.
Känn!
Om du inget känner,
Du känner Gud.
Lugn
Ro
Stillhet
Oändlig stillhet
GUD
Torbjörn Solén 2009-04-08
Handen
En hand mig griper
så att jag ej faller
Den kärleksfullt mig
klappar, smeker
En hand som älskar,
hälsar, vinkar,
Den öppen är
och tar emot mig
En hand som full av kärlek
knäpps i min och
visar, leder
styr mig rätt på
Livets stig
En hand som aldrig
knyts i ondskans
lås och gissel
Välkomnar mig
till salig ro
Torbjörn Solén 2010-09-01
Du
Du
mig i kärlek följt i många år
Du är min längtans ros, så skön och fager
Du ger
mig lycka på den stig vi går
Du är min käraste varthän vi drager.
Min tanke
går alltjämt till hjärtat Ditt
som kärleksfullt det onda alltid vill fördriva
Jag älskar Dig av hela hjärtat
mitt
Jag kan min kärlek till Dig inte mer beskriva.
Torbjörn Solén 2010-09-27
Den vita skaran
Ur rymden stiger Himlens sång
En kör av röster nalkas hit
Vid
tidens slut vi gång på gång
Hör toner från en skara vit
Den vita skaran är Guds barn
Som renats kärleksfullt från Jordens liv
All synd har söndermalts
i Ljusets kvarn
Har blivit god på nytt, får evigt liv
De
vita sjunger för oss mänskobarn
Om Gud och Himlens härlighet
Hur du blir fri från alla Frestarns
garn
Får lyckligt liv i evighet
Guds alla
Helgon och Hans änglar
På en himlastege skrider ned
I blomsterprakt på sköna stänglar
De för oss sjunger om en evig fred
En fred i himlar och på Moder
Jord
I tusen eller flera år
Det lovar Gud vår Fader med sitt ord
En tröst det är i nöden svår
Så blir vår nya jord ett paradis
Med himmelsk kärlek, varm och ljus
Det goda smälter ned det ondas is
Och allt blir
frid i Herrens hus
Torbjörn Solén 2010-09-02
På sångens vingar
Långt i fjärran sus av toner klingar.
Vad är det sköna, vackra som jag hör?
Det kommer närmare på sångens vingar
En harmoni av röster från
en kör
Ur tusen strupar hörs en klangrik sång
Den fram till katedralen nu mig lockar
Dess port är öppen, men förfärligt trång
Jag fastnar där och plötsligt ljuset slocknar
I mörkret slutar då den vackra sången
En ödslig tystnad följer och jag ängslas:
Vad binder mig så smärtsamt den här
gången,
Får jag gå vidare trots här jag fängslas?
En vacker sångröst börjar plötsligt kring
mig ljuda
Dess varma klang ger åter ljuset kraft och styrka
Den gör mig glad och upprymd när jag hör den bjuda
mig in i katedralen som alltid är Hans kyrka.
Och rösten ljuder: ”Kom och sjung med mig i Himlens kör
Här
vill jag universums alla sångare en gång församla.
Vid livets slut på sångens vingar hit jag eder för
Det gäller eder alla,
ni kan vara unga eller gamla”
Torbjörn Solén 2010-10-20
Saligheten
I den brusande forsens
virvlande vatten
I den susande vinden
i mörkaste natten
I det tigande havets
glänsande spegel
I den stigande solen
bland blänkande segel
I det nyfödda barnets
glittrande blick
I den täta tystnadens
ögonblick
finns sedan evigheternas
evighet
Kärlekens lyckobringande
salighet.
Torbjörn Solén 2010-10-05
Guds kraft
Solar som slocknar
Stjärnor som dör
Skapas nu åter
I himmelens kör
I en ljuv melodi
Hör vi rymdens
musik
Med en skön harmoni
Och på ljusstrålar rik
Den skapas i tomhet
Bland stjärnor och stoft
Då Gud i sin godhet
Ger blommorna doft
I nådens arkiv
Han ser allt vad vi haft
Vårt kosmos får liv
Av Guds helande kraft
Torbjörn Solén 2010-08-26
Guds smärta
I Skapelsen,
på sjätte dagen,
lät Herren människan bli till.
Han henne gav en vilja fri
att själv få göra det hon vill.
Frihet är en gåva
stor.
Med ansvar måste vi den bära.
Guds kärlek i vårt hjärta bor.
Där känner vi Hans Ande nära.
Gud ser på oss med sorg och smärta,
hur vi nyttjar
viljan fri.
Han talar till oss i vårt hjärta.
Varför lyssnar inte vi?
Det onda, sårande, vi väljer lätt,
trots att det goda står intill.
Vi funderar ej om det
är rätt
och frågar ej om Gud det vill.
Guds tårar dränker Jorden stor.
Ur bergen sprutar eld och aska.
Mark ses rämna, där en mångfald bor.
Kvar
finns endast sot och aska
Människornas kiv,
samt här och var en kupp,
tar död på mångas liv,
när ondskan trappas upp.
Varför
vill vi bara söka strid,
som ofta leder till ett krig,
när vi endast finns här en kort tid?
Kan man inte ändra sig?
Varför låter Gud det onda ske?
Han är allsmäktig, och är därför ej som vi.
Gud vill dock inte styra, endast se,
för
mänskan har av honom fått en vilja fri.
Torbjörn Solén 2010-09-01
Guds eld
Det brinner en eld
Som tär i mitt bröst
En flammande brasa
En
brännande törst
En lysande längtan
Till
skapande ord
En tigande trängtan
Att hela vår Jord
Det brinner en låga
Som bränner vårt bröd
Av fasansfull plåga
I själarnas nöd
En kärlekens låga
Som läker vårt liv:
Guds eviga gåva
Till Dig och till mig.
Torbjörn Solén 2010-08-26
Guds röst
Mitt älskade barn, välsignad du är.
Ett evigt liv har din själ fått av mig.
Du lever ditt liv likt en fjäril här,
som nyss lämnat puppan och solar sig.
När du lämnar din dag och tar klädnaden av,
du kan på din bädd i trygghet somna in.
För du vet att natt alltid följs av en dag,
för dig alltid okänd ,men oftast så fin.
Du vaknar i morgonens purpurröda ljus,
tar på dig en klädnad, nu rengjord och
grann.
Min eviga kärlek omsluter ditt hus.
Din lycka är stor och
din glädje är sann.
Var inte rädd, för du kan inte dö!
Det finns ingen död, bara natt som blir dag.
Du är i din själ som ett levande frö.
Dess
livskraft är stark, för du är inte svag.
Ditt frö jag planterar där det behövs bäst.
Det blir till en blomma, som strålar av glans.
Min eviga kärlek nu strömmar som mest.
Så den i hjärtan där den inte fanns!
Sprid ut min kärlek till alla du möter!
Löna allt ont med allt gott du förmår!
Om du din uppgift på bästa sätt sköter,
skall världen få fred i tusentals år.
Torbjörn Solén 2010-09-09
GUD
Om du inget märker,
Då märker du
Om du
inget förstår,
Då förstår du
Om du inget kan,
Då kan du
Om du inget vet,
Då
vet du
I dig bor
GUD
Torbjörn Solén 2009-04-08
Dikterna
Till minne av en älskad
Drömmar
Längtans gråt
Sorgens Kammare
Nedstämd
Mörkret
Brittsommar
Höstens musik
Ljuset skingrar Mörkret
En skärva
av Ljus
Domens Natt
En vintersaga
Vårkänning
I vårens tid
Ur Evighetens Brunnar
Handen
Du
Den vita skaran
På sångens vingar
Saligheten
Guds Kraft
Guds Smärta
Guds Eld
Guds Röst
Gud